Det finns människor

och så finns det fantastiska människor.

Under julmarknaden i Östervik kom det fram en karl till mig som undrade om jag ville ha ett städ från hans morfars gamla smedja. Den höll på att rasa ihop och han ville rensa ur den, städet skulle - om inte jag ville ha det - åka på skroten. Jomenalltså... man kan inte tacka nej.

Idag åkte jag dit och fick gå lös i smedjan! Jag fick förutom städet med mig tänger, hammare, verktyg, en stubbe att ställa städet på, en handdriven pelarborr (se bilden), fröer och två jättefina fågelholkar.

Ibland, eller ganska ofta tycker jag, visar sig livet från den allra bästa sidan. Sen jag hittade smidet har saker och ting känts så mycket lättare, pusselbitar faller på plats, jag möter fantastiska människor och jag kan inte förklara det. Men allting blev plötsligt rätt på nåt vis.
 

Kommentera här: