Mordisk

Den där jävla hunden alltså! Hade satt honom i löplina (eller snöre som jag hittat i ladan) eftersom jag öppnat upp så hönsen skulle kunna gå ut. Han satt och gruffade och skällde så fort en höna syntes till, men inget mer med det. Tills jag lägligt nog pratade i telefon, då jävlar skulle någon dö. 'Snärt' sa snöret och Ragnar flög in i ladan. Jag hörde en höna skrika och medans jag sprang som aldrig förr trodde jag att hönans sista stund var kommen. Mitt skrikande oig tydligen skruv plötsligt och han kom krälande utmed golvet med en fjäder i munnen.


Samma sekund som han sväljer ner fjädern...

Nu gick det TACK OCH LOV bra. Förutom en fjäder eller två mindre var hönan helt oskadd. Förutom chockad då. Nu är det jävlarimig slut på silkesvantarna. Hönor ute - hund inne.

I förmiddags var jag i Östervik igen och smidde, så himla bra jag trivs där alltså. Hans, du har byggt en jättemysig smedja! Det blev krokar, kapsylöppnare och servettringar.


Servettringarna kan nog bli riktigt bra så småningom. Nu syns det inte här, men "svansarna" har jag putsat upp, resten är lite sådär snyggt mörkt på väg att bli grönt. Enklast möjligast, men jag har en variant till och fler på lager i huvudet. Det kommer mera helt enkelt!


Fortsatte på "grillringen".


Hittade vid ett tidigare tillfälle ett överväxt lager i skogen som jag använde mig av utöver de stenar jag redan hade. Funka fint. Köpte dessutom en muraryxa (tror det heter så) på smidesträffen i Granbergsdal förra året som kom mycket väl till pass nu, då de som låg i skogen hade gammalt bruk kvar på sig.

Kommentera här: