smia

Idag har jag haft världens mysigaste dag med en snorig Pontus som var hemma från dagis. Kl 10.30 stod han utanför min dörr (det var också då den mindre godsägaren med svans behagade gå upp) med ett brett flin och en förväntansfull blick.

Dessvärre hade han glömt presenten han fick av mig igår, vilket var 3 st olika färgers sprayfärg som vi ska måla grafitti med. Men ut gick vi i alla fall, först och främst för att rasta vovven, men sen tog vi en rejd i ladan och letade grejer vi kunde måla på sen. Åh, han är så uppspelt! Det är underbart att se, kreativiteten flödar!

Ragge är SÅ himla snäll med Pontus, snacka om kompisar alltså.











Efter lunch (spagetti och köttfärssås på beställning av P) så blev det mys i soffan med efterrätt (mums mums). Jag tog sedan en dusch medans lillkillen kollade på barnkanalen. Sen bar det av mot Vännäs (på vägen stötte vi på ännu en, eller samma, renhjord), Pontus skulle jag lämna på Hotellet medans jag själv gick till naprapaten.

Så förbannat smärtsamt det var. Inte med höften denna gång, för den var (förutom den vanliga stelheten) helt ok. Däremot var det tre kotor i nacken som låg fel och ishiasnerven var ett rent helvete. Dessutom gick han hårt åt fötterna för att de skulle bli varma. Det var utan att ljuga det mest smärtsamma jag varit med om. Jag vet att jag har sagt det innan om saker jag gjort hos naprapaten, men det här tog priset, fy fan. Men varma blev de, liksom resten av kroppen. Jag blev tom förbannad och ville helst av allt bara sparka ut några tänder på honom medans han ändå satt så lämpligt till. (Lasse, om du läser detta så förlåt.)

När det var avklarat hämtades först Pontus, sedan åkte vi till dagis och hämtade Molly. När vi kom hem krashade vi i soffan framför Hitta Nemo och när Fredrik kom hem drog jag mig åter till mitt lilla chateau.