0 Läs mer >>

...

0 Läs mer >>
I fredags var det ett fantastiskt norrsken! Och vem är bättre på att fånga ett sådant om inte grannen som är snäll nog att dela med sig av sina bilder till mig. I centrum av bilden ser man även kometen pan-starrs hälar Marcus.
Norrsken över Bjurholm taget från Agnäs
Foto: Marcus Ljadas

Gästfotograf

0 Läs mer >>
Fast egentligen inte alls för jag jobbar i helgen. Men igår hade vi det gött i alla fall.

Påsklov

0 Läs mer >>
Igår bullade jag upp för hemslöjdsmöte med bästa grannarna Lisa & Kajsa. Givetvis med finservisen.
 

Hemslöjdsmöte

0 Läs mer >>
Som nog förövrigt aldrig kommer bli färdigt efterom jag flyttar om grejer hela tiden..
Jag kramar min älskade hammare och "medaljen" från smidesutställningen i Tjeckien. 
Världens finaste vän (och mentor) Vargtand och jag.Till höger namnbrickan från Blacksmith marathon i Dalarna 2011 och till vänster en bild på mamma som ung - hyfsat lika va? 

I mitt arbetsrum

0 Läs mer >>
Två timmar lång blev den. Man hinner med mycket på den tiden, bland annat att klättra runt i övergivna hus...

Långpromenad

0 Läs mer >>
Så roligt! Jag planterade en tomatskiva och detta blev resultatet - så himla enkelt! Fick tipset på Fabulös Inspiration

Tomat

0 Läs mer >>
 

Före och efter

1 Läs mer >>
När jag avslutat min arbetsvecka i söndags var jag som bekant tröttmössa. På måndag var jag ur funktion. Allt som oftast får jag extrem huvudvärk när jag blir ledig. Hemsk, fruktansvärd, blixtrande huvudvärk. Så, det blir alltså hela dagar som bara försvinner nästan en gång i veckan då jag bara ligger. Minsta rörele får huvudet att explodera och magen att vridas ihop.
 
Är det någon som vet om man på något vis kan undvika detta??

Ajaj

0 Läs mer >>
Idag fyller en jobbarkompis år och av sin pojkvän får hon ett halsband från Smia Konstsmide.
Det är lika roligt att slå in den som att smida den!

Present

1 Läs mer >>
Jag återkommer pigg och glad imorgon!

Tröttmössa

0 Läs mer >>
Idag när jag var ute hos hönsen var allt som det på senate tiden brukar. Glen satt i sin bur och väntade på nåt gott och de andra satt i samlad trupp och väntade på detsamma. Dagen till ära fick Glen som behöver tjocka på sig en två dagar gammal semla och de andra fick nöja sig med bröd. Men.. när jag skulle gå ut igen så ballade Glen ur fullständigt. Med bestämdhet visade hon på att hon inte alls ville sitta i buren utan ville ut å det snaraste.

Eftersom mitt hjärta så lätt blöder för de svaga skyndade jag såklart genast till hennes sida och öppnade dörren till buren. På två snabba steg hade hon klivit på min hand och ville sitta där och prata en stund. Hon gjorde det bekvämt för sig, burrade upp sig, putsade sig, åt lite semla och kuttrade förnöjt. Jag tror jag stannade en kvart och samtalade, riktigt trevligt hade vi. En kopp kaffe på det bara så hade vi haft riktigt mysigt.

Hade jag tänkt efter litegrann så hade jag kunnat göra buren stor nog för två, men det gjorde jag såklart inte. Då hade hon kunnat få bo tillsammans med sin polare Elsa. Dumt.

Alla behöver en vän