Jag visste det

Kände det liksom på mig. Det var en sån dag idag.

Det började med att jag trasslade in mig i sladden till datorn och snubblade. Helt okej. Sen slog jag huvudet i kökslampan. Sånt kan ju hända. Sen drog jag ena backspegeln i garagedörren när jag skulle backa ut på väg till jobbet. Nu började det kännas lite jobbigt. Väl på jobbet hade jag bara en ugn istället för två (brukar använda en för att ånga ägg och en för att "baka" bröd). Nåväl, det funkar ju. Sen kom arbetarna och skulle ha frukost och både ägg och bröd tog slut. PANG sa det bara. Jo, men det gick ju ganska bra, det tog extra lång tid att fixa nytt, men det funkade.

Sen ringde SJ. Shit var väl det första ord som spontant dök upp. "Vi behöver 150 mackor till ett försenat tåg, kan du ordna det?" Sjäääälvklart! Letade febrilt efter bröd och pålägg, hann ringa en av cheferna som skulle ringa den andra chefen så han kunde handla och komplettera på vägen till hotellet. 2 minuter senare ringe samma karl igen och sa "Kom på att vi har resenärer som står på station just nu och väntar på tåget som är försenat, kan de komma och äta frukost? De är 40 st". Sjäääälvklart. Vid det här laget så sprutade det bröd, yoghurt och pålägg. Station ligger nämligen 1 minut bort så nu gällde det att lägga på ett kol. Det gick bra.

Även smörgåsarna gick bra, fick hjälp av chefen och finaste svägerskan tillika kökschef. Men nu låg vi lite efter i allt annat som ska göras på morgonen. Snabbstädning, kasta ihop en salladsbuffé. Shit, vi har ju en konferens också, som dessutom ska ha tre olika rum. Ställa i ordning fort som fan. Glöm inte koka kaffe! Fram med lunchen. Massa gäster, mycket disk. Svara i telefon. Fyll på. Mer mat. Boka hotellrum. Glöm inte boka bord. Hinna äta. 

Sen kommer Gnistan, våra ljuvliga pensionärer som kommer en gång i månaden och äter lunch. Duka, fixa bröd, ställa ut dricka. Glöm inte koka kaffe! Fixa kaka, mjölk, socker, the. Servera. Gå ut med extra sås och potatis. Le och var glad. Plocka bort lunchen. Servera kaffe och kaka.

Ställa i ordning ett bord med fika till konferensen. Nähä, de ville ha det på en vagn till konferensrummet istället? Inga problem.

Diska världens diskberg.

Trött. 



Hem och blaska av sig, byta om. Till mamma och Georg, sen tillbaka till hotellet för buffé och fredagskrysset. Vi vann ingenting. Fast vi hade alla rätt. Mammas och mitt lag hette MammaMia, kul. Åka hem till mamma.

Blogga.

Sova.

Imorgon ska jag jobba på cafét. Måtte det bli lugnt.

Kommentera här: