Kurts Kopp

Den här har jag visst inte visat. Vi har en stammis på cafét och även hotellet som råkar vara världens bästa Kurt. En av de första personerna jag lärde känna när jag flyttade till Vännäs. Samma Kurt som jag kom skuttande till efter att jag fått klart med husköpet och det visar sig vara en släkting till honom jag köpt det av. Det visar sig dessutom att han kommer från och är uppväxt i samma by. Han gick i första och andra klass i huset där vi för ett par veckor sedan hade vårmarknaden, han råkar ha sin tidningsrunda förbi mitt hus (tack för alla tidningar) och har kommit förbi med en jättefin blomma de två senaste jularna. Han kommer alltid och tar en kaffe och tjötar en stund med mig när han ser att jag jobbar helg-frukost på hotellet. Han är alltid först in på cafét och hjälper till med att ställa ut utemöblerna och ställa ner stolarna. En genomgod människa som ni säkert förstår.
För några månader sen fyllde han 70 år och jag köpte honom en fin kopp att ha på cafét. Gjorde denna lilla plakett och satte fast på kopphyllan så att han nu har en egen plats för sin egna kopp där. Han berättar alltid för folk som är där och fikar att det är jag som gjort detta för lilla honom och för att vara en så otroligt givmild och i allmänhet god människa så förväntar han sig noll och ingenting tillbaka och blir generad till tusen när han får något.

Kommentarer:

1 pär:

skriven

Va skön du e. Detta fanns på dojan i gbg förr... där hade man sin tallrik och sina bestick.

Kommentera här: