smia

Här har det bakats i chokladens tecken vill jag lova. Men inte alls så mycket som jag hade tänkt.. Först fick jag åka och köpa ägg för jag hade bara ett kvar och sen när jag kom hem märkte jag att jag inte hade så mycket mjöl. Disträ som sagt. Blev i alla fall två laddningar kladdkakemuffins med olika göttigheter i.





Var ute på gården och strosade runt, plockade lite i ladan inför verktygens ankomst. Av någon anledning var jag allt annat än sugen på att ta itu med det punkterade däcket, men jag var ju så illa tvungen. Jag förstår i efterhand varför, jag kände väl på mig vad som väntade.. Jag tror aldrig att däcket skruvats lös. Aldrig någonsin. Och tillslut var jag så förbannad att jag stampade därifrån. kanske går det bättre imorgon när jag lugnat ner mig och 5-56:en har göttat in sig ordentligt. Det här är alltså kärran som användes till att köra koskit. Och korna togs bort på 50-talet.



Och så kom de då äntligen! Jag var så nervös att jag mådde illa, hade ont i huvudet och nästintill hyperventilerade. Åh, va häftigt det var. Hur tur har inte jag som har min storebror och en fantastskt vänlig granne som hjälpte mig!? Jag gjorde inte ett jota, stod bara och såg på med andan i halsen när grejerna svävade förbi på hjullastaren.





Det var så mörkt så det kommer (massa) mer bilder imorgon.

Efter avlastningen var det kaffe med fika och jag fick bjuda på mina nybakade underverk som fick gott betyg. Pontus som inte gillar choklad åt två såna här.



Som tur var räckte mjölet precis till en pajdeg så jag gjorde en tacopaj också som jag ska äta NU.